Vi är så olika som människor. Vissa trivs med att titta på TV när en idrottare vinner ett mästerskap. Andra måste få vinna själva och känna segerns rus. Vissa vill vinna utan att det sker på någon annans bekostnad. Andra njuter som mest när de besegrar någon, någon som tvingas lida igenom sitt nederlag.
Jag har precis sett Daniel Ståhl vinna VM-guld i diskus. Det var ingen bra tävling eftersom ingen egentligen presterade på toppen av sin förmåga. När tävlingen väl var över infann sig ändå en skön känsla hos många som såg tävlingen på arenan eller hemma. Daniel Ståhl har varit bäst nästan hela säsongen. Det hade på något sätt känts orättvist om han inte hade vunnit.
På grund av att jag är svensk och får uppleva att en svensk vinner VM-guld känner jag att jag lite grann får del av segern. Om jag hade bott i ett annat land hade Ståhls seger känts lite mindre positiv. Det här med att njuta av någon annans seger är väldigt subjektivt.
När Angelica Bengtsson trots nytt svensk rekord ändå inte tog medalj var det inte lika härligt att vara svensk. Jag kunde visserligen bli helt till mig över sättet Bengtsson slog det svenska rekordet men det kändes lite surt att det inte räckte till medalj. I nästan alla VM-tävlingar i stavhopp för damer tidigare gånger hade höjden hon klarade räckt till medalj.
Det känns trots allt bättre att vinna på egen förtjänst. Jag kan vinna i spel eller i en sport. För det mesta innebär det att någon förlorar. Vanligtvis hanterar vi det för att spelets regler är att man vinner ibland och förlorar ibland. Ju bättre man är på spelet, eller ju uthålligare man är, desto troligare att man vinner. Ju mer strategisk eller beredd att ta risker desto troligare att man hämtar hem vinster.
Jag tycker det är ganska intressant att man inte alltid blir glad över att vinna om man vet att någon annan blir ledsen av att förlora. När jag var yngre hade jag flera vänner som inte klarade att förlora så jag tappade mitt fina spel, t.ex. i tennis, med konsekvensen att kompisen vann. De gångerna jag vann kändes det lite surt. Jag kunde inte glädjas över att jag hade spelat bra eftersom min kompis var så arg eller ledsen över att ha förlorat.
Ännu har det aldrig hänt att någon har känt sig illa till mods över att de tar hem stora pengar på jackpot, lotto eller på casino. Man tycker liksom inte synd om spelbolaget eller casinot för att de förlorar flera tusen eller till och med miljoner. Man är bara glad över att man vinner. Sannolikheten är ganska liten att man vinner och det är nog tack vare det som man blir glad och njuter av vinsten.
Hur blir det då när man vinner högsta jackpot? Den högsta vinsten någonsin på en enarmad bandit skedde i Las Vegas då en äldre man vann 21 miljoner dollar. Samma man hade tidigare vunnit 4.6 miljoner dollar. Då valde han att resa jorden runt. När han vann den stora vinsten valde att ge bort merparten av sin vinst till välgörenhet. Detta skedde samtidigt som orkanen Katrina härjade i södra USA så han gav en del av vinsten till behövande efter förödelsen.
När man tittar på de högsta vinsterna i Sveriges historia rör det sig om ofattbara summor. Den högsta vinsten i spel någonsin kom våren 2019 och var på nästan 562 miljoner kronor. Den högsta vinsten på casino-spel är på 80 miljoner. Visst blir man sugen på att vinna.
Frågan är ändå: känns det bäst att ta ett VM-guld i diskus efter flera års hård träning och förberedelser eller att vinna flera miljoner på spel? Personligen skulle jag välja det första alternativet. Det skulle kännas som att jag förtjänade det. Hur kan man någonsin förtjäna att vinna 562 miljoner kronor?
Som jag inledde, vi är olika så hur tänker du?