Av: MJ
När jag gick i grundskolan firade vi inte nationaldagen. Alla visste när Sveriges nationaldag var och kunde nationalsången men något officiellt firande blev det aldrig. Det var inte någon som direkt brydde sig. Samtidigt var alla väl förtrogna med att Norge firade och att det var en stor sak där. Kan dock inte minnas att det var något vi kände oss avundsjuka på.
När jag senare gick i gymnasiet bestämdes det att nu ska vi uppmärksamma nationaldagen i alla fall. Alla samlades ute på den stora ytan som fanns framför huvudbyggnadens entré. Musikläraren hade samlat några av skolans musikaliska talanger på trumma och bas. Själv plockade han fram en gammal tuba som egentligen inte var spelduglig. Om man har perfekt gehör kan man dock vicka lite på ventilerna för att få fram rätt toner. Det är denna bedrift jag minns bäst.
Själva firande var ganska lamt. Att sjunga nationalsången tillsammans skulle normalt kunna bli maffigt och ge någon slags gemensamhetskänsla men ingen var engagerad. Det kändes snarare som att alla ville gå in igen och ha lektion (!).
För varje år som gick blev det ett mer omfattande program för firandet och ett större engagemang. När vi började få upp glöden blev den 6:e juni en helgdag. Nu skulle alla fira precis som i Norge. En del tog chansen att vara lediga och ta det lugnt medan andra passade på att dricka alkohol och skräna sin version av nationalsången.
Under flera decennier uppmärksammade Sveriges nyhetsredaktioner att Norge firar sin nationaldag. Det har länge varit en stor nyhet. Har det blivit så att vi nu inte längre reagerar när Norge firar för att vi har vårt eget officiella firande? Hittills idag har inget av de stora nyhetsmedierna skrivit något om Norges firande. DN har skrivit ett quiz om nationaldagen där man kan ta reda på vad man vet om den 17:e maj. Vad kan vi? Är det så lite att vi behöver testa oss själva?
Norge har anledning att fira för att de i perioder har styrts av Danmark eller Sverige. Norges självständighet är en av de viktiga drivkrafterna rent historiskt. Sverige har inte upplevt något liknande och kan därför inte enas kring en självständighet eller storhet. Vad är det egentligen vi kan samlas kring och fira?
Min sammantagna bild av nationaldagsfirandet är att glöden ännu inte har infunnit sig. Den 6:e juni är fortfarande inte en stor dag för det svenska folket. Jag blir inte förvånad om många precis som jag tar en lugn och ledig dag. Däremot skulle jag bli väldigt förvånad om många Norrmän gör samma sak. Det är väl fortfarande en stor dag för dem?
Gratulerar på nationaldagen Norge.
Hur ser dina planer ut för 6:e juni?