Jag sitter och tittar ut över ett landskap som är ganska ljust och lugnt. Det finns inget som ger en antydan om att människor i samhället är fulla med oro på grund av en omfattande coronaspridning. Så fort jag slår på TVn eller surfar in på en nyhetssajt får jag mängder av information om läget när det gäller smittade, döda och en rad samhällsfunktioner och näringslivsaktörer som möter svårigheter.
Hade vi kunna vara mer rustade för denna epidemi? Varje samhällskris har sina utmaningar. En storm som slår ut elen för många hushåll och välter träd över vägar och järnvägsspår medför till stora delar helt andra utmaningar än när banker blir anklagade för att se mellan fingrarna när skumma verksamheter tvättar pengar. En extremt torr sommar eller massinvandring medför till stora delar helt andra utmaningar än en epidemi.
Krisers olika utmaningar gör att det är svårt att få erfarenheter av att leda människor igenom kriser. Vissa terapeuter och präster är delvis rustade för att hjälpa människor igenom kriser men ledare för olika företag, kommunala verksamheter och statliga verksamheter är det i regel inte.
Eftersom jag själv har prövats av dessa utmaningar funderar jag på om det finns professionella chefer som kan gå in och stötta verksamheter med sitt goda och erfarna ledarskap. Jag funderar på om interimschefer, sådana som man kan rekrytera via Brightmill och liknande byråer, har dessa erfarenheter. Interimschefer är ofta erfarna från att ha lett olika verksamheter. De är något av ledarskapsproffs. Ingår det då att ha erfarenhet av att leda i kris?
I många organisationer har de byggt upp en beredskap för att klara coronaspridningens värsta effekter. En del tar det lugnt och följer folkhälsomyndighetens rekommendationer medan andra är starkt proaktiva och planerar in i minsta detalj hur de ska agera om alla måste jobba hemifrån eller om anställda blir allvarligt sjuka.
Erfarenheten från tidigare krissituationer tyder på att de som är bäst förberedda och agerar proaktivt är de som klarar sig bäst. Samtidigt kan man fråga sig hur illa det kan komma att gå. De flesta som blir smittade får lindriga symtom. Det är bara de med en underliggande sjukdomsbild som riskerar att bli svårt sjuka eller dö av viruset. Detta är inte helt enkelt att förhålla sig till. Den som leder en organisation behöver ta in stora mängder information för att fatta rätt beslut.
Själv har jag blivit rekommenderad att jobba hemifrån. Det är därför jag kan sitta och titta ut över omgivningen. Jag lyfter blicken över skärmen och ser stora grå moln som rör sig sakta vid horisonten. Jag ser hur det vajar i grenarna på träden som ännu inte fått några löv. Jag ser hur solen värmer upp vår gräsmatta som blir allt mer grön.
Det verkar i det stora hela som att världen har sin gång oavsett om vi är oroliga eller om det pågår en epidemi. Någonstans finns det en känsla av trygghet i detta. Vi kommer att klara oss bra. Det behövs bara någon som lyfter blicken och påminner oss om att det finns en fixpunkt i horisonten där allt är stilla och lugnt. Vi behöver en stabil ledare som påminner oss om detta.